onsdag 24 oktober 2007

Givetvis JAS till Thailand!

Det har dryftats en hel del i Svenska medier om Sverige verkligen ska sälja JAS planen till Thailand. Även diskussionen om svensk vapenindustri väcker frågor av typen ska vi syssla med sånt?

Svaret på alla dessa frågor är JA rakt igenom. Det är lätt att sitta och körda frukterna av tidigare beslut och nu helt plötsligt motivera varför Sverige inte ska producera krigsmateriel.

Alla personer med någon typ av utbildning vet att krigsindustrin är moroten, grunden, till många nya landvinningar. Ta Internet som exempel. Vilket världsomspännande företag eller organisation har praktisk nytta av ett nätverk som inte kan gå sönder? Egentligen?

Svaret är givet! Sverige har nått stora framgångar direkt och indirekt av krigsindustrin. I dess kölvatten produceras nya produkter och tjänster för civilt bruk.

Värdet av detta finns är det ingen som talar om i den pågående debatt som rasar i TV och tidningar.

Klart att jag också reagerar på fakta som säger att Finland har ett större, bättre och effektivare försvar än Sverige men för en bråkdel av kostnaden. Men då ska man också veta att det finns inga Finska pansarvagnar, flygplan eller kanoner, bara för att nämna tre spjutspetsar inom den svenska industrin.

Vill Sverige vara en ledande industrination? Ställ dig själv den frågan. Vill vi ha ett finskt försvar i Sverige? För mig är svaret tydligt. Vi måste ha ett dyrt försvar för att bevara, försvara och utveckla den svenska industrin.Det är bevisat framgångsrikt sätt att framtidssäkra industri, kunskap och entreprenörskap inför framtiden.

måndag 15 oktober 2007

Våra nya svenskar

Många är dom som har åsikter om våra nya svenskar. Det finns gott om fördomar, okunskap och allmän brist på kompetens och respekt för andra människor.

Vad folk inte tänker på är att dessa människor, som tar sig till Sverige oavsett om det är legalt eller illegalt, är "toppen på isberget", så att säga. Det är inga slöfockar, slas-hasar och övriga löshäng som mobiliserar sin familj att packa säcken för ett liv i det nya landet.

Vad gör den svenska byråkratin för dessa välutbildade och alltid mycket motiverade individer? Med stora ord hälsas de välkomna till det nya landet. Men där byråkratin tar slut tar verkligheten vid. Den verklighet som dessa välutbildade individer möter är minsann inget föredöme!

Skjut av dom
Folk med okunskap och rasistisk läggning resonerar med en enkel arbetares förnuft. "De tar alla våra jobb" är en vanlig och etablerad förevändning mot att vi inte ska ta in fler invandrare till Sverige.

Exempel på denna hyckelteori lyder: "Om vi skjuter av en miljon invandrare, får vi då en miljon nya jobb?" På detta drastiska vis kan man peka på bristerna i detta uttalande. Givetvis blir det inte en miljon nya arbeten. Folk i sig skapar arbetstillfälle och detta stavas KONSUMTION.

Att Sverige tidigare (dock inte i skrivande stund) har haft problem med många arbetslösa har absolut inget med antalet invandrare att göra. Tvärt om! Kanske vi skulle öppna gränserna ännu mer för att på så vis råda bot på arbetslösheten? Intressant frågeställning!

En miljon nya svenskar skulle aldrig leda till en miljon arbetslösa!

Vänd på kartan
Många är skeptiska till att "invandrarna inte integreras ordentligt i det svenska samhället". Många (byråkrater) tycker att "svenska regler och svensk kultur bör råda överallt och i alla sammanhang".

Ett tanke experiment: Lek med tanken på att det skulle vara krig och elände i Sverige och fred och frid i området Iran/Irak. Många svenskar skulle fly till detta området. Om det då skulle finnas andra svenskar i där, skulle man då inte vilja bo nära dom?

Med denna enkla tankeövning kan man resonera att invandrare troligen trivs bättre i det nya landet om det samtidigt bor andra invandrare från samma område i deras närhet. Låt invandrarna själva bestämma om det är bra eller inte!

***
Sverige har mycket att lära om invandring. Man kan ju börja med att sluta hälsa alla välkomna för det är dom inte. Bara i teorin, inte i praktiken.

lördag 13 oktober 2007

Tidstypiska typer

Jag har blivit tillfrågad att beskriva Mannen i mitt liv. Det är klart, det är en utmanande uppgift! Man ställer sig gärna frågan "vem är den perfekta mannen för mig?". Jag drar mig till minnes en trevlig ung man vid namn Bertil som jag träffade för några år sedan. Mannen bor fortfarande bland de Skånska kullarna, i denna romantiska del av vårat avlånga land!

Ibland har jag (tyvärr) kontakt med mitt ex. Han går under namnet Palle
. Han är trevlig och rar... men det finns en anledning till att vi inte längre är ett par och det behöver vi inte fördjupa oss i här och nu!

Jag har haft många trevliga tillfällen med Palle men när det gäller det ansvarsfulla familjelivet väljer han andra vägar. Jag har många andra, lösa affärer. Denna blogg kanske inte är rätt forum att dela dessa iakttagelser.

Kort kan jag säga, att efter en mycket intressant och avkopplande krogrunda med min goda vän Kurt kom vi fram till den intressanta insikten att "20% av danskarna står för 60% av utgifterna". Detta med anledning av Kurts skriverier om det ansvarsfulla sjukvårdssystemet. Tydligen existerar problemet med för mycket utgifter även på andra sidan sundet.

Vad gäller drömmannen har jag en gedigen lista på kvalifikationer som denna man ska uppfylla! Men jag är inte av den krångliga sorten, så ge mig ett förslag...! Jag är flexibel! :-)

Ett grundkrav är dock att han måste älska mig för den jag är och i skrivande stund är jag singel... så det finns väl en anledning till detta!

tisdag 9 oktober 2007

Alla vänder svensk deg ryggen

Man kan likna den svenska välfärden som en paradox, en parodi på ett friskt i-land. I slutet av 90-talet vallfärdade utländska delegationer till "IT-undret Sverige och till Stockholm".

Det är ingen som vallfärdar till Sverige längre. Idag vallfärdar man till Indien, till Bangalore. Man åker till Kina och studerar välståndet som byggs på ett decennium. Många har det fortfarande svårt och knapert, visst. Men otroligt många har fått det betydligt mycket bättre.

Över allt kämpar folk att få ett bättre och smidigare liv. Men inte i Sverige. I Sverige är det inte fint att arbeta. I Sverige är det fint att klaga på myndigheter som inte gör det dom ska. Det spelar ingen roll om det är sjukskrivningar, bostadsbidrag, vård av sjukt barn eller annan utgift.

Det svenska folket har blivit experter i att klaga, gnälla och högljutt förklara att alla andra har fel och jag har rätt. En allmän sunkig degkultur breder ut sig. I denna degkultur ska man helst vara sjukskriven. Man ska dega på soffan, åka och storhandla, klaga på det dåliga samhället och allmänt vara stolt över att, med hjälp av bidrag, klara av att leva utan att egentligen göra någonting.

Sverige har degraderats till en stor förlorare och svenska folket bär skuld till denna utveckling. Tänk på det nästa gång du klagar på något!

Alla vänder svensk deg ryggen
Ja... det är ingen som vallfärdar till detta landet! Sverige förlorar sin position som IT-nation i raketfart. Ingen reflekterar så mycket över detta faktum, men det funkar inte att bygga en nation med hjälp av degare.

Lösningen på detta är givetvis att se till att folk arbetar mer, mer och sen ännu mer. Då detta är uppnått kommer en nation med arbetare att bli en förebild och ett land man gärna vallfärdar till.

I Kina och Indien jobbar folk som myror för att bättra på sin personliga standard, vilket givetvis påverkar hela nationen som lyfter sig i rekordfart. Samma utveckling sker för övrigt i de östra delarna av Europa.

Mange Schmidt vs. Janne Smisk
Man kan sammanfatta detta inlägg i debatten med att ta en titt på Mange Schmidt feat. Petter - Giftig. Kolla på den. Bra låt, bra video. Det motsvarar Sverige i slutet av 90-talet. Kaxig med gott självförtroende.

Sen kollar du på Janne Smisk feat. Vahettere - Pinigt. Det är Sverige av idag. En lungsjuk nation som visslar när han andas och en sängvätare som kissar...

Man kan inte bygga en karriär som sjukskriven, med fokus på ursäkter. Inte som person, inte som nation!

måndag 8 oktober 2007

Därför reser sig Ukraina med rekordfart

Jag har med stort intresse tagit del av utvecklingen i Ukraina på plats. Efter ett antal resor kan jag skönja en sanning, en intressant sanning! Ukraina har sin historia. Den är närvarande, påtaglig och intensiv. Överallt luktar det Sovjet Unionen, polisstat och hysterisk superbyråkratisk pappers-lapps-nojja.

Ukraina arbetar underifrån. Man ska inte sticka under stol med att livet i Ukraina är hårt för många människor. Infrastruktur, vägar, hus, skolor, älderomsorg... mycket finns att önska! Trots dessa till synes aningen negativa fakta reser sig Ukraina ur den Sovjetiska misären in i framtiden i en sällan skådad fart!

Intressant fakta är att inflationen är hög. Man betalar 20-25 % i ränta på banken och man kan få 10% på insatt belopp. Ändå byggs det så det knakar i den före detta kornboden! Det finns främst två anledningar till det:

1. Ukrainas livsstil bygger på konsumtion
Även om man har dåligt med pengar i Ukraina, så gör man allt för att inte visa det. Man går alltid i nya fina kläder. Så... den dagen man får lite mer i plånboken så sätter man inte in dom på banken utan man sätter sprätt på pengarna direkt!

Givetvis till kläder, men gärna också till nya vitvaror, nytt kök, nytt badrum, med mera. I det gamla och slitna Ukraina finns det mycket att lägga pengarna på!

Nya butiker inom bygg, tv/elektronik och vitvaror finns över allt.

2. I Ukraina äter man ute oftare
I Ukraina finns restauranger, så kallade Kaffé. Här serveras inte bakelser, som i den svenska varianten. Här serveras allt från enklare och onyttig mat till ordentligt med husmanskost från det Ukrainska köket.

Man röker och dricker i stora mängder. Framför allt, man vistas ute! Bara detta skapar arbetstillfällen!

***
Dessa två anledningar gör att Ukraina på några få år reser sig från att vara ett u-land i Sovjetskuggan till att bli ett i-land med EU och Europa på kornet. Den ekonomiska utvecklingen i Ukraina är extrem, fenomenal och kanske till och med brutal för jag är inte säker på om denna utveckling alltid är enbart på gott. Ibland måste saker mogna lite. Men i Ukraina hinner saker inte mogna. Pang på rödbetan!

fredag 5 oktober 2007

En dement vision...

Här kan man läsa i SvD att "Dementa utgör fara i trafik". Här kan man läsa att det är "Svårt att ta körkort från dementa".

Här kan man läsa om målen med Nollvisionen.

Vän av ordning undrar, hur kan man ha en vision om noll döda i trafiken när dementa får köra bil? Det är givetvis inte förknippat med sunt förnuft... Möjligen med degig byråkrati.

Det finns två saker i trafiken som är extra viktiga:
1. Ögonkontakt
2. Avstånd

Klarar man av att hålla ögonkontakt och att hålla avståndet (i höga farter) till de övriga trafikanterna kan många olyckor undvikas eller minimeras.

Här kan man läsa om "Medicinska krav för att få körkortstillstånd". En skapligt lång och detaljerad lista! Som det är idag kan man få körkortet under sträng reglering, men sen är det fritt fram att bli både blind, döv och stum!

Mitt förslag till en bättre vision är att alla förare avlägger ett nytt förarprov var tionde år. Det skulle givetvis bli ramaskri bland alla duktiga bilförare i vårt långa land. Men om man nu är så duktig på att köra bil, varför då klaga?

Det kommer nya regler hela tiden och jag är helt säker på att många av de som haft sitt kort i 40 år skulle ha vissa problem med dagens teoriprov! Det skulle vara nyttigt och en intressant vision att sikta mot! :-)

torsdag 4 oktober 2007

Back in business!

Ja... Då var sommaren över! Jag är tillbaka till skrivbordet efter en trevlig semester under det mesta av september. Denna gången tog jag mig till Ukraina. Jag förväntade mig varmt väder, mycket sol och bad, billiga drinkar och spännande möten.

Något besviken kan jag konstatera att cigaretterna kostar 2 kronor, alkoholen är pinsamt billig men inget sol och bad! Det blev några spännande möten, men inte alls i den omfattning som jag hade hoppats.

Dock stötte jag på en svensk man. En stilig snubbe, men han verkade lite hemlig. Han pratade om nån begravningsbyrå... med bilar från Polen... Verkar helt sjukt. Det var tydligen en gemensam bekant som kommit på den idén. Jag undvek att fråga. Det var bäst så!

Det känns skönt att vara tillbaka vid datorn, kontoret och den "vanliga rushen"! Dags för mera jobb. Att knacka kod. Att lösa problem! Livet är gott! Särskilt på rygg...! Men som den arbetsmyra jag är kan jag inte vara ledig hur länge som helst. Det funkar inte för mig.

torsdag 16 augusti 2007

80-tals nåja

Jag blev uppringd av en äldre herre som hade problem med sin dator. Han hade luskat reda på mitt nummer och påstod sig veta att jag var duktig på sånt.

Sagt och gjort! Vi bestämde tid och jag skulle hjälpa den gamla mannen att koppla datorn med sitt Telia-adsl. Väl i lägenheten slås jag av två saker. Mannen är jättegammal samt där fullkommlingen vimmlar av elektronik!

"Vi ska stänga av Vivaldi" säger han och stänger av Mediaspelaren i datorn när jag kommer. Mannen har en fet platt-tv med en slimmad DVD-spelare under. Där fanns en skapligt ny bärbar Dell med trådlöst Internet. Han hade tre externa diskar. "Där förvarar jag filmer".

Mannen är alltså fildelare av rang! Jag tänker, framtidens pensionärer kräver 100 Mbit trådlöst på ålderdomshemmet. Så dom kan ladda filmer och musik och streama TV från nätet...

Även här sker en revolution i det tysta!

onsdag 15 augusti 2007

Vem är Susanna Alakoski?

Kära läsare! Låt mig reflektera över sommaren! Jag har med stort intresse bland annat följt sommarpratarna i P1. Med fördel den senare sändningen, på kvällen.

En kväll är det en skåning som pratar. En kvinna. Hon viger hela programmet åt politisk propaganda av rang. På ett smaklöst sätt beskriver hon ett Sverige i ruiner, på väg ut. Ondskan är främst män...

De så kallade "pigtjänsterna" anser kvinnan inte hör hemma i ett mordernt land.

Ja... jag lyssnade... med varierande intresse. Tvärt emot Susanna, tror jag framtiden ligger i just hushållsnära tjänster. Givetvis inte enbart, men Sossarna har kört detta landet i botten och alla försök till återhämntning, till förändring, är positivt.

Det är tragiskt att Sveriges Radio ger dessa utrymme i etern till dessa godtyckliga utsvägningar.

torsdag 2 augusti 2007

Motala - Sveriges skampåle

Pappers Corren skriver att Ny kommunikatör ska förbättra Motalas rykte. Är det verkligen så illa!? Vad gör Motala som stad som inte andra gör?

Ha!! Så illa är det och jag ska berätta vad Motala gör som inte andra städer inte gör!

Som alla städer med självaktning har även Motala en historia. I Motala är man mycket stolt över sin historia. I Motala är man stolt att vara "industrins vagga".

I hamnen i Motala finns ett "monunemt från en svunnen tid som aldrig kommer åter". Gissa... En felsvarvad vevstake från Motala Verkstad...

Motalaborna är stolta över denna ingengörstabbe och för några år sedan gick man man ur huse för att försvara dess överlevnad. Man är stolt över forna framgångar som Luxor, Nokia, SCI som senare blev Samina-SCI. (Monteringslina model Flextronix.)

I Motala äter man pizza. Man super. På kvällen tar en mosbricka på Pekkas. På dagen storhandlar man på ICA Maxi. Man klagar. Top-3 på klagotoppen är:
1. Våldet i sammhället
2. Vädret. (Spelar ingen roll om det är mycket sol eller mycket regn, inget dera är bra.)
3. --- (har glömt, återkommer)

Det är alltså denna sunkiga byhåla som kommunen nu inversterar i en kommunikatör (Margaretha Jansson Hagman) som ska få "Motala att framstå i en ny dager". Lycka till, säger jag! Det behövs!

onsdag 1 augusti 2007

"Folk kör som krattor"

"Nu har det hänt igen." Ursäkta mig, men man ska inte kommentera eller på annat sätt göra sig lustig över enskilda individers tragedi. Men när ska Svenska folket lära sig köra bil!?

Ett av trafikljusen i Motala blinkade orage i några dagar. Tydligen var det trasigt. Vad händer när ett trafikljus blinkar orage? Jo, de vägmärken som hänger under ljuset gäller. Jag passerade personligen denna korsning vid ett flertal tillfällen och kunde konstatera att folk är osunt trevliga och hjälpsamma...

Dom stannar när dom inte ska, dom följer inte trafikreglerna utan hittar på egna, "som dom tror det ska vara".

I denna blandning av "kreativa lösningar" på ett problem som inte finns skapas KAOS. Hur ska man lära folk att ha ögonkontakt med de andra trafikanterna samt att hålla avstånd? Det står inget om det i Nollvisionen. Varför då?

Tidningen skriver att Blinkande trafikljus ingen trafikfara och invaggar bilisterna att allt är bra... Men verkligheten bevisar motsatsen.

Lösningen
Körkortet måste förnyas med jämna mellanrum. Dessa tillfällen är bra tillfällen att låta samtliga personer göra ett teoriprov på körskolan.

Fråga alla som kört bil i 20 år eller mer om dom kan köra bil? Ingen skulle med hedern i behåll påstå något annat. Samtidigt ser man hur det går när ett trafikljus slutar att fungera. Trafikanterna hanterar situationen som yra höns. Ingen vet riktigt vad som gäller.

Det kommer nya vägmärken, nya lagar, situationer förändras hela tiden. Mycket har hänt på enbart tio år.

Ska nollvisionen bli mer än en vision behövs tydlig handling. Olyckor händer för att folks uppmärksamhet brister i form av hänsyn, ögonkontakt och avstånd. Skulle Svenska folket vara lite mer påläst skulle många olyckor kunna undvikas eller få avsevärt mindre allvarliga konsekvenser.

söndag 22 juli 2007

Sommarens toplista

På radio:
+ Sommar, P1. (Reprisen kl. 22:10)
+ P2, nattradion.
+ "Mammas nya kille", P3 torsdagar 16-18.
+ Digitally Imported. (www.di.fm -- Euro Dance-kanalen.)
+ Markoolio - Ingen sommar utan reggae!

- Reklamradio.
- Programledarana i P4.
- Per Gessle. Visst, bra kille... men bäst-före datum har passerat.

På TV:
+ VIP (TV 6. Natt-TV och mitt på dagen.)
+ Son of the beach (TV 6. Natt-TV.)
+ Formel-1

- Alla deckare.
- För många reklamavbrott.
- Saknar program som "Loveboat" och "Fantasy Island".

Att läsa:
+ Kontentan. (Sammanfattning, ges ut i samarbete med Shortcut.)
+ SvD Näringsliv.
+ Computer Sweden (Kommer mer sällan än ofta på sommaren.)

- Slarvig Internetsvenska på forum och inlägg. Ingen blir glad av sånt.

Nyheter:
+ Att det går bra för Sverige.
+ Arbetslösheten minskar och det är inte Sossarnas förtjänst.

- Alla mesiga påhopp från när och fjärran på Alliansen och dess politik.
- Allt tjaffs om A-Kassan. Snälla, sluta nu.
- Alla sura gubbar som gnäller på raggarna som bränner gummi. Det är inte ett samhällsproblem.


Livet:
+ Min idébok.
+ Avslutade projekt.
+ Många idéer för nya, spännande projekt.
+ Skatteåterbäringen. (Fick pinsamt mycket tillbaka.)

- Skatteåterbäringen. (Inte bra att få så mycket tillbaka.)

tisdag 10 juli 2007

Gunillas mantra

Vid ett av mina besök till den svenska huvudstaden mötte jag en vacker kvinna vid namn Gunilla. Hon arbetar med sitt eget företag, energimassage. Det var sommar och hon stod med sin massagebänk på Drottninggatan, utanför en butik som säljer kosmetika och hälsovårdsprodukter.

Jag stannade och bara tittade på henne. Där stod hon... med sitt fylliga, vackra hår med alla vackra lockar. Gunilla var hon en kvinna med mycket former. Jag blev svag i knäna, mitt hjärta smälte. Så himla vacker!!

Vi började konversera. Jag är normalt inte personen som lägger mig på mage på Sveriges största shoppinggata för att få handpåläggning... Men Gunilla övertalade mig att pröva! Hennes behandling tog musten ur mig. Jag blev helt vimmelkantig.

Hur som det var, så uppstod en relation mellan mig och Gunilla. Vi bytte nummer. Vi pratade senare i telefonen många gånger. Jag besökte henne fler gånger. Idag har vi tyvärr inte längre kontakt. Jag skulle gärna vilja det.

Jag tänker på Gunilla Den Vackra varje dag, för på mitt kylskåp hänger en lapp med visdoms orden från Gunilla:

Gunillas mantra
* Jag älskar mig själv.
* Jag är bra.
* Jag mår bra.
* Jag är stark.
* Jag kan allt.

torsdag 5 juli 2007

Sunkig polisrapportsjournalistik kostar skjortan

Det är lätt att känna igen polisrapports journalistik. Ofta finns de i notisform under veckan och sammanfattar en tidigare händelse. På måndagen kan de lika väl vara en mindre artikel, kanske även med rubrik på förstasidan. Exempel på rubriker: "Ovanligt stökig helg", "Man misshandlad i centrum", "Kvinna våldtagen".

Polisrapportsjournalistik går ut på att journalister inte arbetar på helgen. Dom är inte med när det händer. De läser polisrapporterna och utifrån det skapar en artikel eller en notis.

Gemensamt med alla dessa texter är att det är en tragisk händelse som beskrivs. Alltid svart text, med någon typ av hemsk rubriksättning. Det finns aldrig några bilder från själva händelsen.

Ingen som var med i själva händelsen är intervjuad. Möjligen är polisen citerad, men även det är andrahandsinformation.

Detta konstanta flöde av enbart negativ publicering, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år, håller vanligt hemma från gator och torg.

"Usch, det är så våldsamt. Man kan inte vara i stan efter klockan sex."

I min proffession möter jag ofta folk som beklagar sig över våldet i samhället. Hittills har samtliga baserat sina egna erfarenheter av våldet i samhället utifrån vad de läst i tidningen.

Så... i stället för att få fler folk att vistas i stan, att göra av med mer pengar, att skapa ett visst lugn, så får denna tveksamma journalistik helt omvänd effekt.

Tidningen skulle uppmana folk att gå ut och spendera pengar i stället för att sitta hemma, äta chips och dricka öl... Det må vara gott, jättegott, men dt skapar inte arbetstillfällen.

Nästa gång du hör någon klaga på våldet, lyssna vad personen egentligen säger. Är det baserat på egna erfarenheter??

10.000 potentiella entreprenörer till Motala

Motala är en stad fylld av suspekta problem. I Motala anses det "fint" att inte läsa vidare. Helst ska man börja arbeta direkt efter nian vid någon av stadens fabriker. De som en gång fanns... för Motala har idag ingen större industri att tala om.

I Motala är man mycket stolt över sin historia. Som ett monument över "industrins vagga" står en felsvarvad vevstake från Motala Verkstad, modell mycket stor, i hamnen. Folk på besök vet nog inte vad det är eller vad den gör där. Vid flytten för några år sedan tappade man vevstaken i vattnet. Tyvärr lät man den inte ligga kvar där.

För att få mer jobb i Motala behövs:
1. Kompetenta journalister.
2. Kompetenta politiker.
3. Praktiskt lärande i skolan.

Vi tar journalisterna och politikerna i annan text och fokuserar på eleverna. Vad lär de sig i skolan egentligen?? Precis som små barn leker affär hemma skulle barnen i skolan kunna leka affär, fast på en lite högre nivå.

Detta skulle fortsätta både på mellan stadiet och högstadiet och kanske till och med i gymnasiet. På matten skulle man lära sig att räkna procentsatser, med moms. På svenskan skulle man kunna skriva en affärsidé med mera.

Det är inte tänkt att dessa fiktiva företag ska vara Motalas framtid. Snarare är det så att eleverna får inblick i vad det innebär att driva företag. Vilka beslut man måste ta. Även om eleverna kommer vara anställda resten av livet är det fortfarande sunt att veta hur företagande fungerar.

Efter tio år skulle Motala ha producerat 10.000 potentiella entreprenörer. Alla medarbetare är ett viktigt element i det stora maskineriet.

Detta går givetvis att applicera på alla kommuner av mindre storlek, men en kommun som Motala skulle behöva det mycket mer än alla andra kommuner tillsammans!!

måndag 2 juli 2007

Avstånd och ögonkontakt den ultimata visionen

Mycket har vi läst om nollvisionen. Man kan bara konstatera att den förblir en vision. Vägverket skriver att det finns 700 fart kameror placerade i Sverige. Jag har sett högre siffror.

Volvo forskar och har kommit fram till att trötta förare är en fara i trafiken. Alla som kört bil trött tvivlar nog inte på denna forskning! Man åker på en raksträcka... och tänker här kan jag vila lite... Eller, man har svårt att se vägen. Linjerna blir som kors i hjärnan och vips, så är man i vägrenen och kör...

Andra konstiga visioner är den i folkmun så kallade "zebralagen". Den där korkade lagen att man ska stanna för folk som går över gatan. Visst, klart man ska stanna för dom. Men det är ingen skillnad från tidigare, man fick inte köra på folk då heller.

Zebralagen är ett stort fiasko. Sök på "zebralagen", och läs här och här och här hur denna lag bidrar till ökat antal olyckor i trafiken. GT skriver i ärlighetens namn om minskat antal dödsfall.

Som trafikant kan man stillsamt undra, var är Televinken!? Dagens trafikanter har mycket att lära av denna Vägens Riddare. Televinken vet var skåpet ska stå! Om Vägverket skulle slå sig in på ett nytt tema skulle det vara att uppmana bilister att öka avståndet i höga farter till framförvarande bil. Även att uppmana folk till ögonkontakt med övriga trafikanter.

Varför uppmanar inte Vägverket trafikanter till ögonkontakt med andra trafikanter? Hur svårt kan det vara?

Fjärde Storstadsregionen -- en skam för Sverige

Många vackra ord har skrivits om Fjärde Storstadsregionen. Det är en snygg och påkostad hemsida som presenterar vad som finns och vad man har. Det är bra att hemsidan är så tydlig i sin text och information. Dock har vissa bitar, medvetet eller omedvetet, utelämnats.

Min debattkollega Christer Mård skriver om näringslivet: "
Varför når vi inte bättre resultat när vi satsar mest av alla?". Tidigare i år blev samma Christer intervjuad i den lokala tidningen Östgöta Alliansen, även denna publikation helt insnöad i fördelarna med Fjärde Storstadsregionen. Här nämns några viktiga parametrar som reklambyrån för Fjärde Storstadsregionen har utelämnat från hemsidan.

Östgöta Alliansen citerar Christer: "Det är bra att skapa så stora arbetsmarknader som möjligt, men än så länge är det mest ett internt begrepp. Vi har många problem i länet: Varför tjänar östgöten mindre än riksgenomsnittet? Varför exporterar vi så lite? Varför är vi sämst i landet på att starta företag? Problemen växer om vi döljer dom. Sluta skönmåla och var ärlig med vad vi står för, först då kan vi förbättra oss."

Det är minsann ingen munter diagnos näringslivets regionchef för vårat län dikterar. Att man får intrycket av att Fjärde Storstadsregionen påminner om en stor skyddad verkstad blir inte mindre då man läser Chalie Karlssons text om "Värdet av länets export har sjunkit" från i Corren förra året.

lördag 30 juni 2007

Kommunal svartmarknad?

En tragedi utspelar sig i den lokala tidningen. Kommunen tillhandahåller båtplatser. Dessa är hett eftertraktade av invånarna i vår lilla, men anrika, kommun. I folkmun påstås att det är helt omöjligt att få en båtplats. Själv har jag en helt annan personlig erfarenhet.

Hur som helst. Tidningen skrev här om dagen om dessa svårigheter att få båtplats och "som ett brev på posten", bland nyss nämnda tidnings köp- och säljannonser finns det en person som söker båtplats.

Jag ser detta tilltag som ett tecken på att kommunen inte klarar av att hantera bevakning och uppföljning av båtplatser. Är det den socialdemokratiska hantering och uppmuntran av människors oförmåga till egna initiativ som gör att kommunen kapitulerar!? Hur kan annars denna helt olagliga hantering av båtplatser få lov att blomma?

Det kan tyckas världsligt att inte kunna hantera kö till båtplatser. Men om kommunen inte klarar av denna relativt enkla uppgift, hur är det då ställt med mer avancerade åtaganden? Entreprenörer ska finnas överallt, hela tiden. Även i en kommun uppfödd på äkta svensk avundsjuka och genuin svensk skadeglädje.

***
Jag läser att min bereste och mycket begåvade kollega Kurt G Rantzén uppdaterat sin blogg med en intressant analys av det politiska och ekonomiska läget i öster.

Det är med stort intresse jag tar del av Kurts betraktelser.

Premiär!

Äntligen skapar jag min egna skrivhörna på detta stora Internet... Den politiska agendan är hård. Det finns många orättvisor att skriva om. Framför allt de skapade av den svenska Socialdemokratin. Denna falang av medborgarna som gör detta val bidrar kraftigt till demoralisering av befolkningen.

Jag hoppas denna blogg kan vända trenden. I alla fall göra något positivt!

Väl mött i rymden!!

er egen,

/ angelica