onsdag 24 oktober 2007

Givetvis JAS till Thailand!

Det har dryftats en hel del i Svenska medier om Sverige verkligen ska sälja JAS planen till Thailand. Även diskussionen om svensk vapenindustri väcker frågor av typen ska vi syssla med sånt?

Svaret på alla dessa frågor är JA rakt igenom. Det är lätt att sitta och körda frukterna av tidigare beslut och nu helt plötsligt motivera varför Sverige inte ska producera krigsmateriel.

Alla personer med någon typ av utbildning vet att krigsindustrin är moroten, grunden, till många nya landvinningar. Ta Internet som exempel. Vilket världsomspännande företag eller organisation har praktisk nytta av ett nätverk som inte kan gå sönder? Egentligen?

Svaret är givet! Sverige har nått stora framgångar direkt och indirekt av krigsindustrin. I dess kölvatten produceras nya produkter och tjänster för civilt bruk.

Värdet av detta finns är det ingen som talar om i den pågående debatt som rasar i TV och tidningar.

Klart att jag också reagerar på fakta som säger att Finland har ett större, bättre och effektivare försvar än Sverige men för en bråkdel av kostnaden. Men då ska man också veta att det finns inga Finska pansarvagnar, flygplan eller kanoner, bara för att nämna tre spjutspetsar inom den svenska industrin.

Vill Sverige vara en ledande industrination? Ställ dig själv den frågan. Vill vi ha ett finskt försvar i Sverige? För mig är svaret tydligt. Vi måste ha ett dyrt försvar för att bevara, försvara och utveckla den svenska industrin.Det är bevisat framgångsrikt sätt att framtidssäkra industri, kunskap och entreprenörskap inför framtiden.

måndag 15 oktober 2007

Våra nya svenskar

Många är dom som har åsikter om våra nya svenskar. Det finns gott om fördomar, okunskap och allmän brist på kompetens och respekt för andra människor.

Vad folk inte tänker på är att dessa människor, som tar sig till Sverige oavsett om det är legalt eller illegalt, är "toppen på isberget", så att säga. Det är inga slöfockar, slas-hasar och övriga löshäng som mobiliserar sin familj att packa säcken för ett liv i det nya landet.

Vad gör den svenska byråkratin för dessa välutbildade och alltid mycket motiverade individer? Med stora ord hälsas de välkomna till det nya landet. Men där byråkratin tar slut tar verkligheten vid. Den verklighet som dessa välutbildade individer möter är minsann inget föredöme!

Skjut av dom
Folk med okunskap och rasistisk läggning resonerar med en enkel arbetares förnuft. "De tar alla våra jobb" är en vanlig och etablerad förevändning mot att vi inte ska ta in fler invandrare till Sverige.

Exempel på denna hyckelteori lyder: "Om vi skjuter av en miljon invandrare, får vi då en miljon nya jobb?" På detta drastiska vis kan man peka på bristerna i detta uttalande. Givetvis blir det inte en miljon nya arbeten. Folk i sig skapar arbetstillfälle och detta stavas KONSUMTION.

Att Sverige tidigare (dock inte i skrivande stund) har haft problem med många arbetslösa har absolut inget med antalet invandrare att göra. Tvärt om! Kanske vi skulle öppna gränserna ännu mer för att på så vis råda bot på arbetslösheten? Intressant frågeställning!

En miljon nya svenskar skulle aldrig leda till en miljon arbetslösa!

Vänd på kartan
Många är skeptiska till att "invandrarna inte integreras ordentligt i det svenska samhället". Många (byråkrater) tycker att "svenska regler och svensk kultur bör råda överallt och i alla sammanhang".

Ett tanke experiment: Lek med tanken på att det skulle vara krig och elände i Sverige och fred och frid i området Iran/Irak. Många svenskar skulle fly till detta området. Om det då skulle finnas andra svenskar i där, skulle man då inte vilja bo nära dom?

Med denna enkla tankeövning kan man resonera att invandrare troligen trivs bättre i det nya landet om det samtidigt bor andra invandrare från samma område i deras närhet. Låt invandrarna själva bestämma om det är bra eller inte!

***
Sverige har mycket att lära om invandring. Man kan ju börja med att sluta hälsa alla välkomna för det är dom inte. Bara i teorin, inte i praktiken.

lördag 13 oktober 2007

Tidstypiska typer

Jag har blivit tillfrågad att beskriva Mannen i mitt liv. Det är klart, det är en utmanande uppgift! Man ställer sig gärna frågan "vem är den perfekta mannen för mig?". Jag drar mig till minnes en trevlig ung man vid namn Bertil som jag träffade för några år sedan. Mannen bor fortfarande bland de Skånska kullarna, i denna romantiska del av vårat avlånga land!

Ibland har jag (tyvärr) kontakt med mitt ex. Han går under namnet Palle
. Han är trevlig och rar... men det finns en anledning till att vi inte längre är ett par och det behöver vi inte fördjupa oss i här och nu!

Jag har haft många trevliga tillfällen med Palle men när det gäller det ansvarsfulla familjelivet väljer han andra vägar. Jag har många andra, lösa affärer. Denna blogg kanske inte är rätt forum att dela dessa iakttagelser.

Kort kan jag säga, att efter en mycket intressant och avkopplande krogrunda med min goda vän Kurt kom vi fram till den intressanta insikten att "20% av danskarna står för 60% av utgifterna". Detta med anledning av Kurts skriverier om det ansvarsfulla sjukvårdssystemet. Tydligen existerar problemet med för mycket utgifter även på andra sidan sundet.

Vad gäller drömmannen har jag en gedigen lista på kvalifikationer som denna man ska uppfylla! Men jag är inte av den krångliga sorten, så ge mig ett förslag...! Jag är flexibel! :-)

Ett grundkrav är dock att han måste älska mig för den jag är och i skrivande stund är jag singel... så det finns väl en anledning till detta!

tisdag 9 oktober 2007

Alla vänder svensk deg ryggen

Man kan likna den svenska välfärden som en paradox, en parodi på ett friskt i-land. I slutet av 90-talet vallfärdade utländska delegationer till "IT-undret Sverige och till Stockholm".

Det är ingen som vallfärdar till Sverige längre. Idag vallfärdar man till Indien, till Bangalore. Man åker till Kina och studerar välståndet som byggs på ett decennium. Många har det fortfarande svårt och knapert, visst. Men otroligt många har fått det betydligt mycket bättre.

Över allt kämpar folk att få ett bättre och smidigare liv. Men inte i Sverige. I Sverige är det inte fint att arbeta. I Sverige är det fint att klaga på myndigheter som inte gör det dom ska. Det spelar ingen roll om det är sjukskrivningar, bostadsbidrag, vård av sjukt barn eller annan utgift.

Det svenska folket har blivit experter i att klaga, gnälla och högljutt förklara att alla andra har fel och jag har rätt. En allmän sunkig degkultur breder ut sig. I denna degkultur ska man helst vara sjukskriven. Man ska dega på soffan, åka och storhandla, klaga på det dåliga samhället och allmänt vara stolt över att, med hjälp av bidrag, klara av att leva utan att egentligen göra någonting.

Sverige har degraderats till en stor förlorare och svenska folket bär skuld till denna utveckling. Tänk på det nästa gång du klagar på något!

Alla vänder svensk deg ryggen
Ja... det är ingen som vallfärdar till detta landet! Sverige förlorar sin position som IT-nation i raketfart. Ingen reflekterar så mycket över detta faktum, men det funkar inte att bygga en nation med hjälp av degare.

Lösningen på detta är givetvis att se till att folk arbetar mer, mer och sen ännu mer. Då detta är uppnått kommer en nation med arbetare att bli en förebild och ett land man gärna vallfärdar till.

I Kina och Indien jobbar folk som myror för att bättra på sin personliga standard, vilket givetvis påverkar hela nationen som lyfter sig i rekordfart. Samma utveckling sker för övrigt i de östra delarna av Europa.

Mange Schmidt vs. Janne Smisk
Man kan sammanfatta detta inlägg i debatten med att ta en titt på Mange Schmidt feat. Petter - Giftig. Kolla på den. Bra låt, bra video. Det motsvarar Sverige i slutet av 90-talet. Kaxig med gott självförtroende.

Sen kollar du på Janne Smisk feat. Vahettere - Pinigt. Det är Sverige av idag. En lungsjuk nation som visslar när han andas och en sängvätare som kissar...

Man kan inte bygga en karriär som sjukskriven, med fokus på ursäkter. Inte som person, inte som nation!

måndag 8 oktober 2007

Därför reser sig Ukraina med rekordfart

Jag har med stort intresse tagit del av utvecklingen i Ukraina på plats. Efter ett antal resor kan jag skönja en sanning, en intressant sanning! Ukraina har sin historia. Den är närvarande, påtaglig och intensiv. Överallt luktar det Sovjet Unionen, polisstat och hysterisk superbyråkratisk pappers-lapps-nojja.

Ukraina arbetar underifrån. Man ska inte sticka under stol med att livet i Ukraina är hårt för många människor. Infrastruktur, vägar, hus, skolor, älderomsorg... mycket finns att önska! Trots dessa till synes aningen negativa fakta reser sig Ukraina ur den Sovjetiska misären in i framtiden i en sällan skådad fart!

Intressant fakta är att inflationen är hög. Man betalar 20-25 % i ränta på banken och man kan få 10% på insatt belopp. Ändå byggs det så det knakar i den före detta kornboden! Det finns främst två anledningar till det:

1. Ukrainas livsstil bygger på konsumtion
Även om man har dåligt med pengar i Ukraina, så gör man allt för att inte visa det. Man går alltid i nya fina kläder. Så... den dagen man får lite mer i plånboken så sätter man inte in dom på banken utan man sätter sprätt på pengarna direkt!

Givetvis till kläder, men gärna också till nya vitvaror, nytt kök, nytt badrum, med mera. I det gamla och slitna Ukraina finns det mycket att lägga pengarna på!

Nya butiker inom bygg, tv/elektronik och vitvaror finns över allt.

2. I Ukraina äter man ute oftare
I Ukraina finns restauranger, så kallade Kaffé. Här serveras inte bakelser, som i den svenska varianten. Här serveras allt från enklare och onyttig mat till ordentligt med husmanskost från det Ukrainska köket.

Man röker och dricker i stora mängder. Framför allt, man vistas ute! Bara detta skapar arbetstillfällen!

***
Dessa två anledningar gör att Ukraina på några få år reser sig från att vara ett u-land i Sovjetskuggan till att bli ett i-land med EU och Europa på kornet. Den ekonomiska utvecklingen i Ukraina är extrem, fenomenal och kanske till och med brutal för jag är inte säker på om denna utveckling alltid är enbart på gott. Ibland måste saker mogna lite. Men i Ukraina hinner saker inte mogna. Pang på rödbetan!

fredag 5 oktober 2007

En dement vision...

Här kan man läsa i SvD att "Dementa utgör fara i trafik". Här kan man läsa att det är "Svårt att ta körkort från dementa".

Här kan man läsa om målen med Nollvisionen.

Vän av ordning undrar, hur kan man ha en vision om noll döda i trafiken när dementa får köra bil? Det är givetvis inte förknippat med sunt förnuft... Möjligen med degig byråkrati.

Det finns två saker i trafiken som är extra viktiga:
1. Ögonkontakt
2. Avstånd

Klarar man av att hålla ögonkontakt och att hålla avståndet (i höga farter) till de övriga trafikanterna kan många olyckor undvikas eller minimeras.

Här kan man läsa om "Medicinska krav för att få körkortstillstånd". En skapligt lång och detaljerad lista! Som det är idag kan man få körkortet under sträng reglering, men sen är det fritt fram att bli både blind, döv och stum!

Mitt förslag till en bättre vision är att alla förare avlägger ett nytt förarprov var tionde år. Det skulle givetvis bli ramaskri bland alla duktiga bilförare i vårt långa land. Men om man nu är så duktig på att köra bil, varför då klaga?

Det kommer nya regler hela tiden och jag är helt säker på att många av de som haft sitt kort i 40 år skulle ha vissa problem med dagens teoriprov! Det skulle vara nyttigt och en intressant vision att sikta mot! :-)

torsdag 4 oktober 2007

Back in business!

Ja... Då var sommaren över! Jag är tillbaka till skrivbordet efter en trevlig semester under det mesta av september. Denna gången tog jag mig till Ukraina. Jag förväntade mig varmt väder, mycket sol och bad, billiga drinkar och spännande möten.

Något besviken kan jag konstatera att cigaretterna kostar 2 kronor, alkoholen är pinsamt billig men inget sol och bad! Det blev några spännande möten, men inte alls i den omfattning som jag hade hoppats.

Dock stötte jag på en svensk man. En stilig snubbe, men han verkade lite hemlig. Han pratade om nån begravningsbyrå... med bilar från Polen... Verkar helt sjukt. Det var tydligen en gemensam bekant som kommit på den idén. Jag undvek att fråga. Det var bäst så!

Det känns skönt att vara tillbaka vid datorn, kontoret och den "vanliga rushen"! Dags för mera jobb. Att knacka kod. Att lösa problem! Livet är gott! Särskilt på rygg...! Men som den arbetsmyra jag är kan jag inte vara ledig hur länge som helst. Det funkar inte för mig.