Det är lätt att känna igen polisrapports journalistik. Ofta finns de i notisform under veckan och sammanfattar en tidigare händelse. På måndagen kan de lika väl vara en mindre artikel, kanske även med rubrik på förstasidan. Exempel på rubriker: "Ovanligt stökig helg", "Man misshandlad i centrum", "Kvinna våldtagen".
Polisrapportsjournalistik går ut på att journalister inte arbetar på helgen. Dom är inte med när det händer. De läser polisrapporterna och utifrån det skapar en artikel eller en notis.
Gemensamt med alla dessa texter är att det är en tragisk händelse som beskrivs. Alltid svart text, med någon typ av hemsk rubriksättning. Det finns aldrig några bilder från själva händelsen.
Ingen som var med i själva händelsen är intervjuad. Möjligen är polisen citerad, men även det är andrahandsinformation.
Detta konstanta flöde av enbart negativ publicering, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år, håller vanligt hemma från gator och torg.
"Usch, det är så våldsamt. Man kan inte vara i stan efter klockan sex."
I min proffession möter jag ofta folk som beklagar sig över våldet i samhället. Hittills har samtliga baserat sina egna erfarenheter av våldet i samhället utifrån vad de läst i tidningen.
Så... i stället för att få fler folk att vistas i stan, att göra av med mer pengar, att skapa ett visst lugn, så får denna tveksamma journalistik helt omvänd effekt.
Tidningen skulle uppmana folk att gå ut och spendera pengar i stället för att sitta hemma, äta chips och dricka öl... Det må vara gott, jättegott, men dt skapar inte arbetstillfällen.
Nästa gång du hör någon klaga på våldet, lyssna vad personen egentligen säger. Är det baserat på egna erfarenheter??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar